Bältdjur ser nästan förhistoriska ut med sin bepansrade kropp, och på ett sätt är de också förhistoriska. Bältdjurens förfäder levde i Sydamerika för många miljoner år sedan, och de nu levande grupperna tros ha skilt sig åt redan under eocen. Bältdjuren har sedan spritt sig norrut och finns nu både i Syd- och Nordamerika. Många arter föredrar torra och öppna miljöer som halvöknar, stäpper och savanner, men det finns också arter i skog.
- Bältdjur är däggdjur med ett pansar av benplattor täckta av hornfjäll. De bildar ordningen Cingulata och hör till trögdjuren, tillsammans med myrslokar och sengångare.
- Arter: 21 nu levande arter är beskrivna (taxonomin revideras fortfarande). Alla lever i Amerika, från södra USA till Argentina.
- Storlek: från rosa älvbälta på 13–15 cm till jättebälta, som oftast väger 19–33 kg och kan bli upp till 150 cm lång inklusive svans.
- Föda: främst insekter som myror, termiter, skalbaggar och larver. Större arter äter även maskar, små ryggradsdjur och kadaver.
- Rulla ihop sig: bara de två arterna klotbältor (släktet Tolypeutes) kan rulla ihop sig till en boll. Övriga bältdjur gräver ner sig eller flyr.
- Lepra: niobandat bältdjur i södra USA kan bära på leprabakterien, men risken för människor är mycket låg enligt CDC.
Källor: CDC, IUCN:s rödlista, sammanställning av artlistan för Cingulata. Uppdaterad 26 oktober 2026.
| Ordning | Cingulata (bältdjur), i överordningen trögdjur (Xenarthra) |
|---|---|
| Antal arter | 21 nu levande beskrivna arter |
| Utbredning | Syd-, Central- och Nordamerika, norrut till södra USA |
| Minsta art | Rosa älvbälta, 13–15 cm |
| Största art | Jättebälta, oftast 19–33 kg, upp till 150 cm med svans |
| Föda | Insekter, larver och andra smådjur |
| Kan rulla ihop sig | Bara klotbältor (Tolypeutes) |
| Hotstatus jättebälta | Sårbar (VU), IUCN 2025 |
Vad är ett bältdjur?
Bältdjur är däggdjur som bildar ordningen Cingulata. De hör till trögdjuren, och deras närmaste släktingar är myrslokar och sengångare. Pansaret består av benplattor som är täckta av hornfjäll. Över ryggen sitter rörliga band av hud, och antalet band har gett namn åt flera arter, till exempel niobandat bältdjur.
Hur stora blir bältdjur?
Den största arten är jättebälta. En fullvuxen jättebälta väger oftast 19–33 kg, men en vild individ har vägts till 54 kg. Med svans kan den bli upp till 150 cm lång. Den minsta arten, rosa älvbälta, är bara 13–15 cm. Det vanligaste bältdjuret i Nordamerika, niobandat bältdjur, väger oftast 2,5–6,5 kg.
Jättebältan stoltserar med djurvärldens proportionellt längsta klor. Den skärformade tredje klon på framfoten kan bli drygt 20 centimeter lång.
Vad äter bältdjur?
Födan består i första hand av insekter och larver, till exempel myror, termiter och skalbaggar. Större arter äter även maskar, spindlar, små ryggradsdjur och kadaver. Bältdjur letar efter föda framför allt med sitt goda luktsinne. De trycker ner nosen i lös jord och löv och gräver upp bytet med sina klor. Jättebältan kan tömma en hel termitstack.
Kan alla bältdjur rulla ihop sig till en boll?
Nej. Det är en vanlig missuppfattning att alla bältdjur kan rulla ihop sig. Bara de två arterna klotbältor (släktet Tolypeutes) kan rulla ihop sig till en boll, så att pansaret skyddar hela kroppen. Niobandat bältdjur och jättebälta kan inte göra det. De skyddar sig i stället genom att fly, gräva ner sig snabbt eller trycka sig mot marken så att bara pansaret syns.
Pansaret skyddar mot många rovdjur, men inte mot alla. Stora rovdjur som jaguar och puma jagar bältdjur.
Var lever bältdjur?
Alla bältdjur lever i Amerika. Flest arter finns i Sydamerika, medan niobandat bältdjur har spritt sig norrut genom Centralamerika och Mexiko in i södra USA. Arterna lever i allt från halvöknar och gräsmarker till regnskog. De flesta gräver hålor i marken där de vilar och föder sina ungar.
Bältdjurets ungar
Niobandat bältdjur är känt för att nästan alltid föda fyra identiska ungar. Det befruktade ägget delar sig i fyra embryon, så alla ungar i en kull är enäggsfyrlingar av samma kön. Det har gjort arten intressant för forskning. Ungarna stannar i hålan och dier i ungefär tre månader.
Kan bältdjur bära på lepra?
Ja, men risken för människor är mycket låg. Bältdjur har låg kroppstemperatur, vilket gör att bakterien som orsakar spetälska (lepra) kan växa i dem. De hör till de få djur förutom människan som kan få sjukdomen, och därför har de använts inom forskningen.
I södra USA bär en del vilda niobandade bältdjur på bakterien naturligt. I en studie hade 16 procent av de undersökta bältdjuren i sydöstra USA tecken på infektion (Sharma m.fl. 2015). Enligt CDC kan djuren eventuellt smitta människor, men de flesta som kommer i kontakt med bältdjur får inte lepra. Risken gäller främst den som har långvarig och nära kontakt, till exempel genom att jaga, slakta eller äta bältdjur.
Är bältdjur utrotningshotade?
Det varierar mellan arterna. Niobandat bältdjur är vanligt och har ökat sin utbredning. Jättebältan klassas däremot som sårbar (VU) på IUCN:s rödlista (bedömning 2025) och skyddas av CITES bilaga I, som förbjuder kommersiell internationell handel. Jakt och förlust av livsmiljö är de största hoten mot jättebältan.
Källor: Wikipedia: Armadillo (artlista och systematik, läst oktober 2026), IUCN:s rödlista, jättebälta, CDC om lepra och bältdjur, Sharma m.fl. 2015, Emerging Infectious Diseases.
Pär är en av skribenterna här på Lurvigt.se Pär visade tidigt intresse för djur och natur. Många trodde att han skulle bli veterinär. Själv ansåg han det dock uteslutet då han menade att han var allt för ”blödig” för det. Intresset för djur och natur fortsatte dock och 1976 utbildade han sig till sportdykare, vilket senare ledde till utbildning som A-dykare och B-dykare (certifierad som civil lätt och tungdykare). Detta ledde i sin tur till att hans intresse för djur och natur också innefattade marint liv. Under 1990-talet arrangerade han Sveriges mest avancerade civila kurser i överlevnadsteknik. Han byggde också en av Sveriges första fem ”äventyrsbanor” . Den skiljde sig från de övriga framförallt för att den krävde gruppsamarbete.